Säkerhetspolitik

Jag får framföra ett stort tack till filosofie doktor Kenneth Gustavsson för inlägget i Nya Åland den 30 juni 2007.
Som gammal militär så har jag länge haft den inställningen att det är säkerhetspolitik som sätter hinder i vägen för ett självständigt Åland. Det känns mycket bra att en auktoritet bekräftar mina tankar, jag har inte fått mycket medhåll förut.
Åland må rösta för självständighet till 100 procent men man kommer till korta. Det är främst Finland och Sverige samt Ryssland som rår över detta, ålänningarna har ingen som helst makt.
I princip är det signatärmakterna som skrev under avtalet 1921 som bestämmer, men Ryssland är en stark maktfaktor, Ryssland är inte signatärmakt. Många krafter i Ryssland anser ju ännu att Finland är en lydstat till Ryssland, enligt vad jag erfarit.
Jag tror att som någon uttalat det kan inte bli tillfälle för självständighet före omkring år 2050 när förhållandena ändrats.
Risken är uppenbar att man på Åland driver frågan alltför snabbt, man kan få en lösning som man inte tänkt sig. Man har glömt att Finland kan vända sig till signatärmakterna samt Ryssland och försöka få hela självstyrelsen upphävd.
Fundamenten för både demilitariseringen och självstyrelsen är borta idag.
Det förvånar mig hur långt självständighetsivrarna kan driva frågan utan att SKYPO träder in. Man funderar på forna tider när exempelvis kommunister drev frågan om ett annat samhällssystem, då kastades dom i fängelse direkt så fort man framförde propaganda.