lördag 20 november 2010

Socialbidrag

Det är häftigt att betala skatt sade Mona S. Trots alla orättvisor i vårt samhälle så måste jag nog lovorda skatter som räddar alla som råkar illa ut utan egen förskyllan. Jag undrar om dagens unga medborgare uppskattar att dom får samhällshjälp när det behövs.
Jag minns sent 40-tal hemma i Österbotten då det inte fanns något samhällsstöd överhuvud-taget. Det fanns inte barnbidrag eller annat stöd. Gratis sjukvård fanns inte heller, vår granne i byn blev allvarligt sjuk under flera år och för att klara sjukhusräkningarna fick han sälja bort all skog som ingick i hemmanet. Han kom aldrig i arbetsskick och familjen knagglade sig fram på det lilla som gården gav.
Det var mycket talkoarbete på den tiden dvs den som inte hade några som helst resurser fick solidarisk hjälp av alla. Jag själv deltog i flera sådan talkon tex lade vi om ett pärttak på en koja som läckte som ett såll. Storbönderna ställde upp med god stock, man fick gratis använda en kollegial pärthyvel i byn, sen var vi ca 15 st personer som under några helger spikade ett nytt pärttak, helt gratis.
Jag minns mycket väl när ett uthus brunnit upp i byn med kreatur och allt, när man lade ut en tom skolåda i byns handelsbod där frivilliga lade en peng. Uthuset var oförsäkrat.
Ett litet barnbidrag började betalas ut i mitten 50-talet men före det så var det en låda småbarnskläder som delades ut till nyfödda.
En familj i byn klarade inte ekonomin och måste gå till kommunen och begära hjälp. Dom fick kläder till dom många barnen och fick kuponger för att handla mat för en viss summa per vecka i byns handelsbod. Som liten pojk satt jag i en vrå när det var syjunta i byn. Det samlades 15-20 tanter en eftermiddag per vecka och stickade och virkade. Samtalsämnet var förstås att familjen som begärt hjälp stöttes och blöttes. Dom var inte nådiga.
Arbetslöshetsbidrag fanns inte, det enda som fanns att tillgå var att gå på sk.nödhjälpsarbete. Man hade upptäckt att en ganska stor kulle i byn innehöll massor med naturgrus och därifrån lastade man grus förhand med spade och spred ut på alla landsvägar. Det fanns inte asfalt eller oljegrus på den tiden. Man körde med GAZ små ryska lastbilar. Den som gick på nödhjälpsarbete fick av staten en liten timpeng som knappt räckte till tobak.
Det välfärdssamhälle som vuxit fram sen dess är nog värd all beundran. Detta har enligt min mening vuxit fram i Norden genom starka vänsterkrafter. Borgerliga partier har enligt devisen ” den som är fattig får skylla sig själva” inte deltagit så mycket.
Men nog har vi ett uselt företagsklimat när inte alla som vill arbeta och försörja sig själv inte kan få ett arbete. Därför är arbetslöshetsbidrag en gudagåva. Alla bidrag från det gemensamma genereras av våra skatter och går till sjukersättningar, arbetslöshetsersättningar.
Välfärdssamhället är nog en solidarisk gudagåva som det bör värnas om.
Därför är det häftigt att betala skatt i ett välfärdssamhälle. I USA tycker många att det socialism att betala skatt och skall inte förekomma.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar