Facket

Jag har hört från många ålänningar som har den åsikten att det skall inte finnas några fackföreningar. Det hävdas att varje anställd skall träffa avtal med arbetsgivaren.

Jag som vuxit upp i ett sk. brukssamhälle vet hur det kunde gå till. När det lackade mot jul så fick vi alla sk ”säck”, vi blev alla avskedade med omedelbar verkan. Utan några som helst uppsägningstid eller något arbetslöshetsunderstöd, det fanns inte på den tiden.
Under sådana förhållanden uppstod lätt krafter som blev förgrymmade tex. familjeförsörjare som inte hade försörjning under vintern. Bättre gick det för oss ungkarlar vi tog skogshuggning som vinterarbete. Det var inte så trevligt att marschera upp till skogen i 30 graders köld. Dagsförtjänsten blev inte så stor en sån dag.

För mig blev det en chock att sådana åsikter lever ännu i dag. Vi vet ju hur det är i Afrika, man blir av med jobbet om man opponerar. I USA är det likadant man förbjuds som anställd att ansluta sig till fackföreningar.
En närliggande ort är Åland där samma tendenser finns. Om man framför åsikter som det extremt borgerliga Åland ogillar så är man bränd, man får inte ett bättre betalt arbete osv.
I ett så litet samhälle så går meddelanden genom telefonen sekundsnabbt.

Tack vare att modiga män och kvinnor i Norden vågat opponera mot cigarrökande företagsledare så har man nått en nordisk välfärd.

Som sagt, jag trodde inte i min vildaste fantasi att så efterblivna funderingar som man ger uttryck för skulle existera fortfarande på tvåtusentalet, dom hör ju till tiden före industrialiseringen dvs 16-1700 tal.